Det finns så mycket som jag skulle kunna skriva, men orden saknas. Mycket i mitt liv har varit fel, upp och ner och trasigt. Hela jag är trasig och vet inte när jag kommer bli hel igen, men är på väg, trots att jag lätt faller tillbaka i gamla banor. 
Men jag kan lova, att jag aldrig hade kommit såhär långt om jag inte hade fått chansen att börja med hästarna. Storm är mitt charmtroll och en så oerhörd terapi för mig, det är tack vare honom och alla stunder som gör att jag orkar fortsätta. För han dömmer inte, han pratar inte, utan han helt enkelt bara lyssnar. Älskar när han jämt ska kela och blir avundsjuk när jag klappar någon annan häst i hagen, för både han och jag vet, att vi hör ihop. 
Han är det finaste och bästa jag har! Vi har kommit långt från dag ett till nu och längre ska vi komma, det är han som ger mig hopp om morgondagen. Varje gång jag åker upp till stallet känner jag mig 1000 kilo lättare, som att all tyngd försvinner ifrån mina axlar! Kommer aldrig kunna tacka honom nog, för hur tackar man ett djur lixom? 
 
Men en sak vet jag, det är du och jag, du och jag Storm!
 
// Johanna