Det flesta människor, och många inom hästvärden är allt för dåliga på att ge varandra och sig själva positiva komplimanger. Om jag ska vara ärlig så är jag faktistk stolt över vart jag och Molnia är idag. När jag började rida henne för 3 år sedan, så kunde jag knappt hålla henne i skritt, kunde absolut inte rida henne i en ordentligt form utan det var bara sågande och sparkande. Vi kunde nätt o jämt gå över ett hinder om det var över 40 cm, p.g.a min hopprädsla och våran osäkerhet. Antingen gick det alldeles för "fort" enligt mig eller så fick jag inte fram henne.          Men efter ett års dressyrridande och lite hoppning emallanåt så hade jag koll på vart jag hade henne. Började andra året att hoppa henne lite mera. Fortfarande ingen kontroll överhuvudtaget men vi började tycka det var kul om det inte var över 40 cm. Men med tiden som gick och mycket övande så satt tillslut dressyren ordentligt, och hoppningen tog sig allt mer och mer.         Nu efter 3 år så är det inga problem med dressyren, bara galoppen vi ska få till ordentligt. Hoppningen är det inga problem med, litar på min underbara häst till 120 %. Höjden spelar längre inte den minsta roll om jag bara lägger henne rätt på hindret så hoppar hon som en klocka!
/Sanna