Idag hade vi inställda lektioner, men fick inte reda på det förens på morgonen när jag redan hade gått upp. Så bytte om till ridkläder och gav mig iväg till stallet redan strax efter 8 på morgonen.
Molnia såg ut som hej kom och hjälp mig ungefär, så det tog sin tid att borsta henne innan jag kunde ge mig iväg ut.
Själva uteritten gick fint, och hon var till en början väldigt seg och tillbaka dragen, men gjorde mycket tempoväxlingar och efter en liten stund kvicknade hon till och blev väldigt pigg och framåt. Red igenom skogen och tänkte låta henne galoppera av sig all energi hon fick. Så det gjorde jag, gud vad hon tyckte det var kul, öronen spetsade framåt och ville inte sakta av! Både hästen och ryttaren njöt i fulla dra, strålande solsken uteritt på värdens bästa häst, det kunde ju knappast blivet bättre :')
Tyvärr så gled hennes fram "skor" väldigt mycket så det blev mycket av och påhoppande för att rätta till dom.
Så blev en lugn och fin avskrittning efter det sen. När vi kom tillbaka till gården och jag skulle sitta av, så blev hon "rädd" för något och kasta sig åt sidan och jag åker i full vart åt andra hållet, självklart rakt ner i en lerpöl.. hahaha. Också bra avslut på den ridturen, men kunde inget annat än att skratta åt henne trots allt :)
Tyckte bara jag slog i armbågen lite granna, men kände efter ett tag att det gjorde ont i knät. Och sen kommer mamma hem och säger att man är likblek i ansiktet, ah jo det känns ju också bra haha. Det som inte dödar överlever man :)
/Sanna
