Egentligen är det helt ofattbart att jag under fått spendera lite mer än 3 års tid med bästa hästen! Kunde inte ha hittat en bättre häst! Hästen som har hjälpt mig så mycket, som alltid funnits där, (som slängt av mig o bockserier på åker....) Lärt mig att våga hoppa igen, lärt mig att våga tro att jag kan och som bara fått mig att le varje gång jag egentligen velat gräva ner mig under täcket igen! 

Känns som att jag totalt har sviket min andra halva, när jag inte är ute och rider som jag alltid var förut att jag hällre ligger hemma i sängen och inte gör någonting istället för att spendera några timmar ute med den bästa! Vart tog egentligen det vägen? Nej, uch känner mig så dålig nu, det måste verkligen bli en stor förändring på detta nu! I helgen blir det ridning heeeela tiden! Lördag tänkte jag ta ett dressyrpass på banan om underlaget tillåter. På söndag tänkte jag skutta över lite hinder! Kameran åker iaf med upp så det blir nya biler samt filmer :D Tror nog att det kommer att bli bra.

 

/Sanna