Vet att många inte trodde att varken jag eller Molnia klarar av att göra någonting, att vi aldrig skulle komma över 50 cm, aldrig kunna få henne i from i mer än skritt om ens det osv. Inte en ända människa trodde någonsin att jag skulle klara av Molnia, att vi någonsin skulle våga göra något att jag bara skulle såga henne i munnen, sparka henne i magen och rida runt på ridbanan varje gång!

Men kolla vart vi står idag? Bättre än någonsin, höjden på hindren är inte längre något problem, jag var hopprädd som tusan när jag började här men allting har släppt jag litar på min tjej ♥ Hon gör vad som krävs och ställer upp i alla lägen älskade häst! Hoppar vattenmatta utan problem, hoppar och är glad.

 

Dressyren tar sig mer och mera, det är bara galoppen som är sådär, det går men det är kämpigt att komma dig. Men vem har sagt att det finns genvägar till att bli en bra ryttare? ;) Menar, när jag började rida henne för snart tre år sedan, ja satt o såga henne i munnen, o sparka henne i sidorna för att få henne "gå på tygel" 
Men nu då? Jag rider henne i form och inget annat, allt tack vare all hjälp från Marianne, och Julia som tjatat på mig ;) 

 

 

 

/Sanna