Det finns en massa saker inom ridväg som jag vill ha!
Så tänkte visa er lite, bara att klicka på bilderna så kommer ni till produkten. 

// Johanna 

 

 

Tränar ju utöver ridningen också! Styrketräningen och stabeliseringen i rygg, bål och höft har verkligen gjort resultat märkte jag! Har fått en helt annan sits i ridningen, samt att jag har fått en betydligt bättre hållning över lag. Eftersom jag har tidigare haft problem med ryggen (har det än) och inte har kunnat rida ett helt pass förut utan att jag ramlat ihop när jag kommit hem av smärta eller varit tvungen att avbryta en lektion för att ryggen inte klarar mera. Men sedan jag började träna och fick hjälp på hur jag skulle träna för just detta och för att stärka t.ex. ryggen så märkst det nu, känner knappt av någonting i ryggen längre. Bara vissa gånger, nu orkar jag sitta rakt i ryggen genom. Och kan oftast rida ett helt pass utan att behöva avbryta och ta en paus. Känns sjukt bra! 

Så har ni jobbigt med detta med, då tipsar jag absolut om att börja träna ryggen, bål, och höften. 

Den som jag kört mest är att jag har en pilatesboll med benen på, ligger på rygg och sedan lyfter upp rumpan och höften mot golvet. Det kör jag 10 x 3 varje dag! 

 

Detta är ju något som man alltid kommer att ha nytta av i ridningen, att ha en stark bål och rygg är ju alltid bra!

 

/Sanna

 

Denna fast med en boll under benen istället för lite mera träning och motstånd, tränar balans på köpet också eftersom att bollen rör sig ;)

 

Denna har jag också kört endel, "hunden" kallas den för. Man har som på bilden en pilatesboll under magen, lyfter vänster arm + höger ben och tvärt om.

Hittade ett gammalt dressyrprotokoll sen jag red KM dressyr för ett ex antal år sedan på ridskolan. Där stog det även med några tips som jag tänkte dela med mig utav som man alltid kan ha nytta utav, grundtips!

 

* Vill din häst inte stå stilla i halterna? Ta ner handen och tryck lite lätt på manken

* Blir det lite vingligt på medelinjen? Öka traven en aning men inte så mycket att det blir mellantrav/mellangalopp

 

hahaha, hittade även lite bilder från när jag red KM på lilla Poker, hästen ja verkligen inte gillade o som bara bokstavligt talat slängde av mig första gången haha, det kommer ja allt ihåg, lika envisa bägge två men tillslut fick han av mig efter några varv av rodeo bockningar o kickningar haha!

 

/Sanna

 

Trots att det rent ut sagt såg förjävligt ut så skrapade vi allt ihop 53,92 % hahaha... tur man har utvecklats endel sen dess dressyrmässigt. Tur att hästen är såpass charmig att det inte gör något att huvudet är uppe i himelen ungefär ;)

Foder
Hästen är en gräsätare och i vilt tillstånd söker den föda omkring 16-18 timmar varje
dygn. Uppstallade hästar måste utfodras regelbundet med rätt och lagom mängd foder vid varje tillfälle för att må bra. Du måste därför kunna fodra med kunskap och
omsorg. Mår hästen bra så gör den ett bra jobb, oavsett om det är en promenadhäst, ridskolehäst eller tävlingshäst.
Den naturliga födan för hästen är gräs. Hästar som
står uppstallade har samma behov som vilt levande
hästar av att äta gräs och att äta ofta för att må bra.
Under vintern då det inte fi nns färskt gräs måste hästen fodras med skördat gräs istället, det vill säga hö
eller inplastat vallfoder (hösilage och ensilage).
Förutom foder behöver hästen fri tillgång till friskt och
rent vatten. Hästen kan dricka upp emot 50 liter vatten
per dygn.
UTFODRING AV HÄSTEN
Hästens foderstat är det som talar om hur mycket och vad hästen ska äta. Foderstaten anpassas efter respektive häst och man tar bland annat hänsyn till träningsmängd, hästens hull och temperament.
Hästen är en grovtarmsjäsare. Det betyder att det foder hästen äter till största delen bryts ned i hästens
grovtarm av de miljarder bakterier och små svampar som lever där.
Grovtarmsjäsningen står för cirka 70 procent av den näring som hästen får från fodret. Grovtarmens
bakterier och svampar är känsliga för snabba förändringar som till exempel när du byter, ökar eller minskar foder från en dag till nästa. Eller att hästen släpps ut på bete från att ha stått uppstallad och bara
ätit hö. Alla förändringar i utfodringen av hästen ska göras successivt, övergångar från det gamla till det
nya fodret ska ske under cirka 2 veckors tid.
En häst som mår bra och får tillräckligt mycket foder är lagom i hull. Revbenen syns inte, men du ska
heller inte behöva trycka in fi ngrarna i sidan på hästen för att kunna känna dem. En frisk häst är pigg
och glad, har blank hårrem och hästens gödsel är i form av fasta bollar. Om gödseln plötsligt börjar
lukta illa och är väldigt lös mår hästen inte bra. Ta hjälp av en utfodringskunnig person för att lägga om
hästens foderstat. Foderstaten är hästens matsedel som talar om vilka foder och vilken mängd av de
fodermedel hästen ska äta varje dag.
Tips vid utfodring
Allt foder som hästen utfodras med ska vara friskt och lukta gott. Det får inte sticka i näsan, lukta illa
eller vara slemmigt. Damm är ett varningstecken på att fodret kan ha börjat mögla, sådant foder bör
kastas. Är du osäker på fodrets kvalité, ta hjälp av en utfodringskunnig person.
Texten är hämtad från www.ridsport.se/hastkunskap 1(5)– Hästen ska alltid ha tillgång till friskt dricksvatten och en saltsten.
– Grovfodret är hästens viktigaste foder och det kan den aldrig vara utan. Grovfoderregeln anger
minst 1 kg ts/100 kg kroppsvikt/dygn.
– Ge inte hästen kraftfoder om det inte behövs.
– Är din häst överviktig eller för tunn ska du ändra på foderstaten. En överviktig häst behöver även mer
motion.
– Grovfodergivan ska fördelas jämt över dygnet, ungefär 3-5 gånger per dygn.
Lagom mängd foder – en säkerhetsfråga
Att hästen ges en lagom mängd kraftfoder är en väsentlig säkerhetsfaktor. Om hästen blir överutfodrad
av energirikt kraftfoder kan det leda till en stallmodig häst som kan bli okoncentrerad och därmed svårutbildad. Tänk även på att minska kraftfodergivan om hästen vilar mer än ett par dagar.
Dessutom behöver hästen få vara ute och röra på sig i hagen varje dag. Där kan den spralla av sig det
värsta buset och leka med sina kompisar, innan det blir dags för ridning.
GROVFODER
Grovfodret är basen i hästens foderstat.
Exempel på grovfoder är ensilage, hösilage,
hö, halm och lucern.
De två första fodermedlen är inplastat gräs. Det är ett
dammfritt grovfoder, något som är viktigt för att hästens lungor ska fungera på rätt sätt. Ensilage innehåller mer vatten än hösilage. Både hösilage och ensilage
plastas in för att skydda fodret mot syrerik luft, därför
är det begränsad hållbarhet i en öppnad bal. Räkna
med att en öppnad bal håller omkring fem dagar. Om
det är sommar och varmt blir hållbarheten ännu kortare, ofta inte mer än två till tre dagar.
Hö, halm och lucern är torkade foder, som är känsliga för fukt. Om de inte lagras helt torrt drar de åt sig
fukt och börjar mögla. I höet syns mögel som ett fi nt damm. Utfodra aldrig med mögligt foder! Lucern är
en speciell växt som i allmänhet innehåller mer protein än vanligt hö, hösilage och ensilage. Halm är inte
bara strö, halmen kan också användas som foder. Men halmen är näringsfattig, så se det mer som ett
sysselsättningsfoder.
Hur mycket grovfoder behöver hästen?
Inplastat grovfoder som hösilage och ensilage måste alltid utfodras i större mängd än hö, eftersom
dessa är mer ”utspädda” med vatten. Vid utfodring av hösilage och ensilage måste du lära dig begreppet torrsubstanshalt, som förkortas ts-halt. Torrsubstansen i fodret är allt som inte är vatten. Det är i
torrsubstansen som näringen fi nns. Om ett hösilage har 60 procent ts-halt så består det alltså av 40
procent vatten.
För att hästen ska må bra behöver den utfodras med minst 1 kg torrsubstans per 100 kg kroppsvikt
och dygn. En häst som väger 500 kg ska ges minst fem kg torrsubstans varje dygn, men gärna mer.
Fem kg torrsubstans motsvaras av 6 kg hö, eller av 8,5 kg hösilage med 60 procent ts-halt. Allt beror
på hur mycket vatten grovfodret innehåller och hur mycket av det du minst måste fodra. Observera att
Texten är hämtad från www.ridsport.se/hastkunskap 2(5)grovfoderregeln talar om hur mycket grovfoder hästen MINST måste ha, det är i de allra fl esta fall bättre
att ge hästen mer grovfoder än den minst behöver. Så här räknar du ut mängden torrsubstans:
Texten är hämtad från www.ridsport.se/hastkunskap 3(5)
SÅ HÄR RÄKNAR DU UT HÄSTENS VIKT
Hästens vikt kan beräknas med ett måttband.
Mät omkretsen från en punkt precis bakom
manken, runt hästens kropp vid sadelgjordsstaden (se bild till höger).
Måttet omvandlas sedan med hjälp av nedanstående tabell till vikt i kilo. Tabellen ger inte den exakta kroppsvikten för varje centimeter, men genom att jämföra omkretsen från gång till gång ser man lätt om hästen har ökat
eller minskat i vikt och i så fall uppskatta hur mycket.
Källa: Mats Hellbergs, Hästhållning i praktiken.
Det är viktigt att hästen inte spänner sig när man mäter och att mätningen sker under ungefär samma förutsättningar, dvs inte efter hårt arbete ena gången och efter att hästen precis ätit sitt foder nästa gång.
Det är inte bara mängden grovfoder som är viktig för hästen, utan också mängden näring. Näringsinnehållet i grovfodret bestäms av hur gamla växterna är vid skörd. Unga och späda gräsplantor innehåller
mer näring än äldre, förvuxet gräs. För att ta reda på näringsinnehållet måste du skicka ett foderprov
för analys till ett foderlaboratorium. Du kan inte själv se på fodret om det har ett högt eller lågt näringsvärde.RAFTFODER
Kraftfoder är olika typer av foder som ges i
de fall då grovfodret inte kan täcka hästens
näringsbehov. Hästar som inte utför något
hårdare arbete behöver oftast inget kraftfoder, utan klarar sig på ett bra grovfoder.
För att inte hästen ska få problem med mage och tarm, bör den inte utfodras med mer än 0,4 kg kraftfoder per 100 kg kroppsvikt vid varje utfodringstillfälle. Det betyder att en häst som väger 500 kg får äta
max 0,4 kg *5 = 2 kg kraftfoder vid ett och samma tillfälle. En för stor mängd kraftfoder per dygn kan
leda till att hästen blir stallmodig (pigg), okoncentrerad och därmed mer svårutbildad.
Exempel på olika kraftfoder är olika sorters spannmål som havre och korn. Till kraftfoder räknas också
kli, betfor, soja, linfrö och olja. Pellets och müsliblandningar är en blandning av olika kraftfoder.
Havre kan utfodras hel, klippt eller krossad. Hel havre innehåller mest näring och passar de fl esta hästar. Om hästen inte tuggar sitt kraftfoder ordentligt, bör den inte fodras med hel havre. Mycket av havren
går då bara rakt igenom tarmarna som hela kärnor och följer med hästens gödsel ut. Gamla hästar och
unghästar som håller på att fälla sina mjölktänder kan ha svårt att tugga hel havre. När det gäller korn
så är dess kärna ofta mycket hård och därför behöver korn alltid krossas. Krossning av havre och korn
gör dock att hållbarheten förkortas. Istället för att krossa spannmålen kan den stöpas. Det betyder att
kokhett vatten slås över spannmålen, som får svalna innan utfodring. All spannmål innehåller ganska
mycket fosfor.
Kli är en produkt som blir över när spannmål mals till mjöl. Vanligast är vetekli eller kliblandning. Kli
innehåller en del protein och ganska mycket fosfor. Om foderstaten redan innehåller spannmål i större
mängder behöver du inte ge vetekli.
Betfor är en energirik restprodukt från produktionen av vanligt socker från sockerbetor. Efter att sockerbetan strimlats och kokats ur blir själva betfi bern kvar. Den blandas med melass (som är en tjock sirap
som också blir över vid tillverkning av socker) och alltihop torkas sedan och säljs som betfor. Betfor
sväller mycket och fort när det kommer i kontakt med vätska. Därför måste betfor alltid blötläggas före
utfodring. Torr betfor sväller i hästens foderstrupe och kan orsaka foderstrupsförstoppning. Det är
mycket allvarligt och kan leda till att hästen dör. Uppblött betfor är ett foder som är gynnsamt för hästens mage och tarmsystem.
Soja kommer från sojabönan, som odlas utomlands. När oljan pressats ur sojabönorna blir det en mycket proteinrik rest kvar. Soja bör endast användas i små mängder och om grovfodret är proteinfattigt.
Andra foder som fungerar som proteintillskott är linfrökaka/linfröpellets eller rapskaka/rapsexpeller. Du
kan utfodra hästen med en mindre mängd linfrö som först kokats i vatten. Uppkokt linfrö blir en slemmig
gröt som kan blandas med kli eller uppblött betfor. Linfrö anses bra för hästens mage och gör hårremmen blank.
Lucern är ett grovfoder som också innehåller protein. Det går bra att använda lucern för att komplettera
foderstaten om grovfodret är proteinfattigt.
Vanlig matolja kan också användas som foder till hästar som är magra eller om grovfodret innehåller
mycket protein och för lite energi. Vilken olja som används spelar inte så stor roll, så länge den är av
samma kvalitet som den olja vi människor äter.
Texten är hämtad från www.ridsport.se/hastkunskap 4(5)exten är hämtad från www.ridsport.se/hastkunskap 5(5)
MINERALFODER
Mineralfoder innehåller olika mineraler, spårämnen och ibland
också vitaminer. De behövs för att hästen ska få i sig en tillräcklig
mängd mineraler, som kalcium och fosfor, men även för att balansen mellan olika mineraler ska bli rätt i den totala foderstaten.
Mängden kalcium ska vara större än mängden fosfor i foderstaten. Det fi nns ingen sort av mineralfoder som alltid är rätt vid alla
tillfällen. Mineralfoder med olika balanser mellan kalcium och
fosfor passar olika bra till olika foderstater

 

 

 

 

Har du problem med dina händer när du rider? Att du lätt böjer händerna inåt? Nu finns perfect hand till din hjälp, en helt vanlig ridhanske men det finns en special designad skena i den som löper upp mot handleden som gör att du inte kan böja handen inåt vid ridningen och att du får en stadigare hand! 

 

Den kostar ändast 599 kr, på deras hemsida om du beställer den. Du får även med ett skydd mot handledskador om du skulle ha otur och falla av hästen. 

 

Kanske skulle ta och beställa hem ett par sådana?

 

 

/Sanna

 

I en artikel från Horse Connexion kan man läsa om en mycket intressant fransk studie, där målet var att undersökt om olikheter i hästars träning kan påverka hästarna så att de utvecklar olika stereotypier som till exempel krubbitning/luftsnappning och vävning. Det var 77 hästar i studien och de var indelade i olika grupper, fälttävlan, hoppning, avancerade ridskolenivå, dressyr, dressyr på hög nivå och voltige.

 

KAN TRÄNING AV HÄSTAR ORSAKA BETEENDESTÖRNINGAR?

Många studier har visat att konflikter med kollegor eller chefer på arbetet kan leda till negativa effekter som ängslan och depressioner hos människor. Dessa konflikter kan också medföra fysiska problem som exempelvis  muskelvärk och magsår.

Hästar tränas dagligen och de har också kontakt med  ”kollegor” (andra hästar). Dessutom har de  kontakt med en “ledare”, det vill säga den person som sköter  eller rider hästen. Det har visat sig i tidigare studier att motstridiga signaler från ryttaren kan leda till fysiskt eller psykiskt motstånd hos hästen, och till konflikt eller spänning under arbetet. En ryttaren som ger hästen  motstridiga signaler som exempelvis att be hästen gå framåt med skänkeln samtidigt som hästens rörelse  framåt begränsas genom att ryttaren samtidigt håller emot i tygeln.

Stereotypier (stallovanor) som krubbitning/luftsnappning, vävning, att hästen slår eller nickar med huvudet eller slickar/biter på boxväggen är vanliga bland uppstallade hästar. Det kan finnas många orsaker till dessa stallovanor som exempelvis begränsade möjligheter att äta grovfoder under tillräckligt lång tid, brist på social kontakt med andra hästar och/eller begränsad fysisk aktivitet. Stallovanor anses som ett resultat av kronisk stress och minskar därmed hästars välbefinnande.

Målet med en fransk studie var att undersöka om olikheter i träningen har någon inverkan på hästens benägenhet att utveckla stallovanor. Forskarna ville ta reda på vilka stallovanor som fanns hos en grupp hästar som användes för olika discipliner och därmed tränades på olika sätt.

77 franska ridhästar deltog i studien. Samtliga var valacker i åldern 6 till 15 år som stallades upp i enskilda boxar. Hästarna reds en timme per dag och hade ingen tillgång till utomhusvistelse i paddock eller hage. Hästarna utfodrades med pellets och hö två gånger per dag. Varje häst observerades 5 minuter i boxen under fyra olika dagar och deras beteende registrerades var 10:e sekund.

Observationerna utfördes både före och efter utfodring. Hästarna delades in i sex olika grupper beroende på vilken disciplin de tränades för (fälttävlan, hoppning, avancerad ridskolenivå, dressyr, dressyr på hög nivå och voltige.

Resultatet visade att hela 65 av de 77 hästarna hade någon sorts stallovana. De vanligaste var rörelser med munnen och/eller att de kastade/nickade med huvudet . Upprepad slickning/bitning i boxväggen observerades mest hos de hästar som användes för fälttävlan medan krubbitning/luftsnappning endast observerades hos de hästar som tränades  för dressyr respektive dressyr på hög nivå.

När man jämförde vilken discipliner hästarna tränades för med  olika  stallovanor visade det sig att dressyrhästarna och de hästar som användes för högre klasser i dressyr uppvisade de mest ”allvarliga” stallovanorna som krubbitning/luftsnappning och att kasta med huvudet.  Hos de hästar som tränades i fälttävlan och användes i ridskoleverksamhet var det vanligast att de  slickade eller bet på boxväggen. De hästar som användes för voltige lekte oftare med tungan än de andra grupperna vilket ofta uppfattas som en mindre allvarlig stallovana. Voltigehästar låg ner i boxen under längre studer jämfört med de andra grupperna, vilket kan tyda på de var mer avspända. Vävning observerades endast hos ett par av hästarna och skiljde sig därmed från de övriga stallovanorna.

En tänkbart förklaring till att dressyrhästarna i studien hade mer ”allvarliga” stallovanor med fysisk och psykisk stress kan vara att deras rörelser hindras av att  ryttaren drar i tygeln samtidigt som han eller hon ger hästen signalen att gå framåt med skänkeln. Att hästar slår med huvudet kan tänkas bero på att ryttare använder skarpa bett. Tidigare studier visatratt många ridhästar reagerar på skarpa bett just genom att kasta med huvudet.

 

Slutsatsen från den här studien är att hästens träning kan bidra till att hästar utvecklar beteende störningar. En annan slutsats var att hästars beteende inte bara påverkas av stallmiljön under de 23 timmar de vistas i stallet utan även av den timme på dagen då de arbetas under ryttare. .

HC kommentar: Resultatet från studien pekar på att stallovanor (stereotypa beteenden) inte bara kan orsakas av miljön i stallet utan även av hur hästen tränas. Vi bör också vara medvetna om att olika slags arbete och träning ställer olika slags krav på ridhästen.

Det är många faktorer som kan påverka hästars rygg och orsaka ömhet, bland annat utrustning, sadel och ryttarens position. I en mycket intressant studie från Norge såg forskarna bland annat ett tydligt samband mellan dåligt tillpassad sadel och ömhet i ryggen hos hästarna.

I den här norska studien som presenteras på Horse Connexion tittade forskarna på 73 hästar som reds dagligen, målet var att identifiera eventuella riskfaktorer som exempelvis, ryttarens inverkan och den utrustning som man använde.
Hästarna var indelade i 29 ridskolehästar, 35 privathästar och 9 polishästar och studien utfördes på 9 olika platser. En veterinär palperade hästarnas rygg noga och tittade på hur hästen reagerade, forskarna hade tre grader en var inga reaktioner, milda reaktioner och sista var medelstora eller svåra reaktioner. Även sadlarna delades in i tre grupper, väl tillpassad, för vid sadel eller för trång sadel.

Av hästarna i studien var det 43,8% som hade någon form av ryggömhet och det var hästar ur alla 3 grupper som uppvisade ömhet, flest hästar med ömhet i ryggen fanns bland privathästarna.
När det gällde sadlar så ansåg man att 46,5% alla hästar hade väl tillpassade sadlar, 32,4% hade sadlar som var för trånga. Forskarna såg ett tydligt samband mellan dåligt tillpassad sadel och ryggömhet.
Forskarna jämförde även hästar som red med en högre grad av böjning i nacken med hästar som reds mer ”normal” huvudposition och fann att hästar som reds med en högre böjning i nacken oftare var ryggömma än de som reds ”normalt”. Även ryttarens position i sadeln kan orsak ryggömhet.

Slutsatsen av studien var att i en grupp av friska hästar är det många hästar som lider av ryggömhet, man konstaterade även att många sadlar var dåligt tillpassade.  Sadelinpassning och ridstilar verkar spela en stor och viktig roll för hästars rygg och ryggömhet.

Horse Connexion skriver att det behövs fler studier eftersom ömma ryggar är ett vanligt problem bland våra ridhästar så vi kan förebygga

 

En mjuk klapp på hästens hals för att lugna eller belöna hästen kan göra att det går bättre att träna, det visar en studie på som presenterades vid ISES.

Pressmeddelandet inleds med frågan ”Is the horse in alearning frame of mind? Lite förenklat översatt Är hästen i rätt sinnesstämning – på rätt humör är den mottaglig för att lära sig något nytt.

Forskarna Andrew McLean och Paul McGreevy vid universitetet i Sydneybelyser i den här studien att det är flera faktorer som påverkar hur resultatet ska bli när vi tränar och utbildar våra hästar. Hästens humör, vilken sinnesstämning den är i men även vilken relation den här till sin ryttare.
Här tänker jag att det är väl samma sak med ryttaren, är du på ”rätt humör” för att träna, vad har du för relation till din häst, hur går dina tankar om det blir ”fel” att det är hästen som är trög eller tänker du att den inte förstod vad du menar.. Vilken tanke kommer först.

Den australienska forskaren McLean förklarar vidare att hästar har den största amygdalan ( se nedan) av alla domesticerade djur, och det märks menar han på eftersom de har ett hög flyktbeteende de är ”ängsliga djur”. Det är hästars naturliga beteende, de är flyktdjur och det har nog de flesta av oss ryttare fått uppleva någon gång. Ett prassel bakom en buske, en sten eller en skidåkare, många hästar spänner sig och blir lite mer ”alerta”.

Ett sätt att påverka våra hästar i sådana här situationer när de blir rädda eller spänner sig kan vara hur vi rör våra hästar. I den här studien menar forskarna på att vi historiskt sett inte använt oss av så mycket beröring i vår träning och utbildning av hästar. Trots att vi vet att hästar känner trygghet och samhörighet vid beröring. Senare studier visar på att om du belönar din häst med en mjuk beröring så kan hjärtfrekvensen sänkas.
Forskarna menar på att det här kan vara ytterligare ett verktyg när vi tränar och utbildar våra hästar. Positiv förstärkning genom en mjuk vänlig klapp på hästens hals som gör att hästen övervinner sin rädsla och känner sig trygg, den blir på ”bättre humör” vilket får till följd att den blir mer motiverad att göra det ryttaren/tränaren vill.
I den här studien hänvisar forskarna även till opublicerade data som man samlat ihop från London OS 2012. Där tittade man på hur hästar reagerade när ryttaren klappade/strök mjukt eller ”klappade” på hästens hals eller manke. Två tredjedelar av de hästar man tittade på blev piggare/snabbare av ett par ”klappningar” de blev med andra ord inte lugnare, de hästar som ströks försiktigt på manken mer visade på ett affiliative beteende.

Det här är en bra och läsvärd studie som handlar om bland annat sådant som vi ibland kan tycka är självklart, de flesta av oss har nog hästen som en vän och förhoppningsvis har hästen samma känslor för oss som vi har för dem. Läs hela studien här!

Du ska med andra ord ”bonda” din häst, bli vän med den om du inte redan är det.
Knyta vänskapsband! Det låter i mina öron som självklart vem vill inte vara vän med sin häst.

 

Amygdala (latin corpus amygdaloideum, svenska mandelkärnan) är två mandelformade delar av hjärnan. De utgör en del av limbiska systemet och tros ha en funktion vid uppkomsten av såväl fruktan som njutning och därigenom spela en viktig roll för patologiska tillstånd somaggression, ångest, autism, depression, narkolepsi, paniksyndrom, posttraumatisk stress och olika fobier. 

De senaste åren har en stundtals ganska ivrig debatt pågått angående den form – sättet att rida hästen ”på tygeln” – som dagens dressyrhästar rids i jämfört med den form hästarna reds i för cirka 30 år sedan.

Men det är kanske inte så lätt alla gånger att hänga med i vad debatten egentligen handlar om; det krävs en hel del kunskap om hästens anatomi och biomekanik för att förstå hur skillnaden i olika sätt att rida påverkar hästen.

Här följer en jämförelse av hästens sätt att belasta sig vid dressyr ridning ca 30 år tillbaka i tiden och nu, samt några teorier om detta.

Dressyrsporten har under de senaste 30 åren utvecklats mycket avseende sättet att gymnastisera och balansera hästen under ryttare. Dagens dressyrhästar är ofta underbart välgymnastiserade och lydiga, men om vi jämför Liselott Linsenhoff och Piaffs uppvisning under OS 1972 (guldmedalj) med dagens elitryttare ser vi att det skiljer en hel del beträffande hästens form och självbärighet.

70-talets elithästar reds med nosen framför lodplanet och med nacken som halsens högsta punkt. Dagens elithästar har ofta nosen bakom, eller ibland kraftigt bakom, lodplanet och med området ovanför den tredje halskotan som högsta punkt. Det är just detta som har givit upphov till dessa diskussioner.

Vi reder ut begreppen från början!

Liselott Linsenhoff/Piaff tog  guld i OS 1972.
Nosen är väl framme och nacken är halsens högsta punkt.
(Identisk teckning av ett foto)

 

 

 

 

Ett elitekipage år 2000. Observera att traven är fyrtaktig. Vänster bak har släppt marken medan höger fram fortfarande är kvar i marken. Nosen är bakom lodplanet och den tredje halskotan är halsens högsta punkt. (Identisk teckning av ett  foto)

 

.

En häst bär av naturen ca 60 % av sin vikt på framdelen och ca 40 % på bakdelen. När en ryttare sätter sig på hästen förorsakar man ytterligare obalans; För att undvika belastningsskador försöker vi genom dressyren återställa balansen hos hästen genom att hästen med hjälp av sina bakben, bäcken och rygg bildar en hävarm som lyfter upp framdelen och på så sätt kommer mer i jämvikt. Detta sker genom att hästen ”tippar in sitt bäcken” så att bakbenets leder vinklas, hästen s a s kommer mer under sig, samt att en sammanhängande muskelsträng bildas på ovansidan av hästen, från bakdelenvia ryggen, halsen och till nacken. Här är också filémuskulaturen (iliopsoas) viktig, då den genom att dras ihop böjer lårleden och drar den nedre delen av bäckenet framåt.

Bild 1 en häst i viloställning,   Bild 2 tyngdpunkten förflyttas bakåt, pil 1 visar den sammanhängande muskelsträngen, pil 2 visar filén.

Den förklaring som följer är förkortad och förenklad men beskriver huvudprinciperna för den sammanhängande muskelsträng, hävarm, som lyfter framdelen. Bakbenets system med sträckare och böjare utelämnas här, samt även mindre viktiga muskler i övrigt. Muskelkedjan beskrivs från ryggen och framåt.

Den långa ryggmuskeln (longissimus dorsi) är en ryggsträckare; tvärt emot vad de flesta ryttare tror sträcker och sänker den ryggen. Det är alltså felaktigt att, som många ryttare uttrycker sig, säga att ”hästen jobbar inte med ryggen” när hästen rör sig med sänkt rygg och höjt huvud. Hästens ryggmuskel är då satt i ett rejält arbete – men på ett för hästen ofördelaktigt sätt.

Ryggen ska istället bilda en brygga från bakdelen över till framdelen och på så sätt lyfta upp framdelen. Här är filémusklerna mycket viktiga för att få hästen att trampa in sin bakdel under sig och förhindra att ryggen sänks (se även kommentaren om bukmusklerna längre fram).

Den långa ryggmuskeln sträcker sig från bäcken, korsben samt länd och bröstkotor till de tre-sju sista halskotorna. Det gör att den långa ryggmuskeln även påverkar den bakre delen av halsen, bl a ger resning när hästen går korrekt på tygeln.

Till vänster ser vi den långa ryggmuskeln och filén avslappnade, till höger ser vi långa ryggmuskeln och filén i arbete.

Hästen ska alltså inte arbetas lång och låg, men för att få cirkulation, avslappning och stretching i långa ryggmuskeln, samt för att undvika statiskt arbete, är det utmärkt att växla samling med att rida hästen lång och låg – att t ex samla hästen tio minuter, rida den lång och låg två minuter, samla tio minuter o s v. Tiden är beroende på hästen kondition och muskelstatus.

Ofta hör man ryttare säga ”nu arbetar hästen med ryggen” när hästen rids lång och låg. Det är fel. I lång och låg form arbetar inte ryggen – den slappnar av och, om hästen suger ordentligt framåt/nedåt, stretchas ryggen.

Splenius och semispinalis capitis avslappnade
(satta ur arbete). Den tredje halskotan är högsta
punkt, nosen är bakom lodplanet

.

Nästa viktiga muskel i kedjan är splenius. En kraftig muskel som sträcker sig från de tre-fem bröstkotorna till nacken och första halskotan. Splenius höjer huvudet och halsen. Långa ryggmuskeln i arbete men splenius avslappnad, d v s ett brott på muskelkedjan vid splenius, gör att hästen hamnar med tredje halskotan, inte nacken, som högsta punkt- ”nacken faller”. Eftersom splenius även påverkar huvudet kommer också nosen att falla bakom lodplanet när splenius sätts ur arbete. Även muskeln semispinalis capitis har en liknande funktion.
Det är i denna form som många av dagens dressyhästar rids. Detta medför att hästen inte arbetar på skonsammast möjliga sätt, utan belastar sin framdel i onödan genom att muskelsträngen från bakdelen bryts och onödigt mycket av  huvudets och halsens vikt hamnar på framdelen.

brachiocephalicus

 

En muskel som inte ingår i denna kedja men ändå måste nämnas är brachiocephalicus. Den sträcker sig från nacken ner till överarmsbenet. Den har flera funktioner, bl a att dra amåt. Den kan också böja halsen  och sträcka hästens nos framåt. När hästen hamnar med den tredje halskotan som högsta punkt och nosen bakom lodplanet kan den inte använda den här muskeln på bästa sätt. Detta kan ibland tydligt ses i piaff, där hästar som rids med låg nacke och nosen bakåt ofta har sämre lyft i sina framben än de som rids med högre nacke och nosen längre fram. Hästen försvarar sig då ibland också med att trampa in sina framben under kroppen, vilket gör att kroppsvikten inte flyttas bakåt.

Bild till vänster Piaff, Knäet (carpus) lyfts inte tillräckligt, frambenen trampas in under kroppen.
Jmf med bild till Piaff bild till höger, här är det högre knälyft men endast bakbenen trampar in under kroppen.

 

Hästens raka bukmuskel.

.

Även bukmusklerna är av stor betydelse. Yttre och inre sneda bukmusklerna fixerar ryggkotpelaren och för i viss mån den nedre delen av bäckenet framåt, men framför allt den raka bukmuskeln som hjälper hästen att trampa under sig genom att böja mellan korsben och länd, ländrygg, bröstrygg samt ge stadga åt bålen. Bukmusklerna håller också emot så att hästen inte drar ihop ryggen till att sänkas. De ger även stadga när hästen rör sig i trav och galopp genom att förhindra alltför stor rörelse av ryggen i vertikalled.

Gemensamt för samtliga dessa synpunkter är att ju mer vältränad hästen är, desto större samling kan uppnås. En ung otränad häst kan inte krävas att gå i samma grad av samling som den äldre, mer tränade. Detta är något som vi måste komma ihåg när vi börjar träna våra hästar.

Varför har det blivit så här? Det finns nog ingen som rider sin häst i fel form med vett och vilja. Vi älskar våra hästar och vill dem det bästa, men kanske har vi blivit ”för duktiga” att rida – vi klarar av att träna upp våra hästar att göra svåra rörelser men har inte riktigt hängt med och fått de kunskaper om hästens anatomi som vi skulle behöva för att riktigt förstå ridningen.

Kanske bör andelen anatomi och biomekanik i utbildningen av tränare och domare utökas för att dessa ska kunna ge sina ryttare ett större biomekaniskt perspektiv på hästens förutsättningar för arbete. Om man inte har de kunskaperna ifrågasätter man heller inte utvecklingen; förmodligen är det brister i dessa kunskaper som gör att så många ryttare blandar ihop bärkraft med påskjut – vi tror att när vi har ett bra påskjut har vi också bra bärkraft, vilket inte alls  är samma sak.

Hur ska vi göra när vi rider då, för att allt ska bli rätt? Några enkla universalknep finns inte, tyvärr, men några tips finns det där emot. Tänk på att stärka bukmusklerna hos hästen, de är till god hjälp för ryggen. Det gör man t ex genom att hoppa små studshinder, trava över cavaletti, pulsa i snö och klättra. Värm upp hästen mer i galopp istället för trav, det engagerar fler muskelgrupper. växla samling med att rida hästen lång och låg korta stunder för att få cirkulation och minska spänningar i ryggen. Och framför allt – ta hjälp av en kunnig tränare, lär dig så mycket du kan om hästens biomekanik och våga ifrågasätta varför du gör som du gör.

Jag som skriver denna artikelserie heter Jessica Åman. Min hästkarriär satte igång vid 6 års ålder med ponnyhoppning och dressyr. Hästarna har följt med sedan dess. Jag har haft framgångar med härliga individer som jag utbildat och tävlat i dressyr på nationell och internationell nivå, men också många motgångar som skador och andra tragiska händelser har drabbat mina hästar under åren.Ger du dig in på att utbilda hästar (amatör eller proffs) får du räkna med att allt kan hända, det finns ingen spikrak väg till toppen. Häst och ryttare måste matcha varandra på alla plan. Du ska hitta rätt tränare som kan guida dig fram mot målet, självklart måste du först ha ett mål om du vill bli bättre. Tålamod är ett ord du bör lägga på minnet, utan det kommer du aldrig att lyckas. Med rätt ambitioner kommer du långt. I strävan mot målet måste du hela tiden sätta hästen i främsta rummet. Hästen bör ha rätt fysiologiska förutsättningar från början. Sen ska ryttaren se till att förbereda hästen både fysiskt och mentalt på rätt sätt för att kunna nå sina uppsatta mål.
Ryttaren bör hela tiden vara observant på skaderisken. I vår iver att utvecklas och utbilda hästen kan det lätt bli ensidigt och monotont arbete. Ensidigheten leder till överbelastning, överbelastning till permanent skada. Variation i träningen är lika viktigt för hästen som för vilken elitsatsande idrottsman som helst. Att lägga upp rätt träningsschema är avgörande för om du lyckas eller ej.

I den första artikeln tar jag upp vad jag anser är framgångsfaktorerna till lyckad kommunikation och inlärning. Till min hjälp har jag Louise och Ronny Åman. Louise arbetar som dressyrtränare och hästutbildare. Lollo har själv utbildat och tävlat hästar till svår klass och många av hennes elever har varit framgångsrika på tävlingsbanorna under åren.
Ronny Åman är en välkänd profil i hästvärlden. Han har medverkat i ett flertal tv-program om hästar och hästhantering. Ronny utbildar och tävlar hästar i westernridning, tävlar på nationell och internationell nivå med goda resultat. Han är också känd för sin förmåga att läsa av hästars beteende och kroppsspråk.

Lollo och Ronny Åman driver sin verksamhet på Djurtorp Training Center utanför Norrköping. Tillsammans arbetar de med hästar: Inridning, vidarutbildning, kursverksamhet, clinics och träningar varvas i det dagliga arbetet på gården. Vill du som ryttare rida in din häst själv men är osäker om du klarar ut det? Då är du välkommen till Djurtorp Training Center. Du och din häst bor på gården och under säkra förhållanden med bra handledning rider du in din häst själv.

Framgång
Oavsett vad du ska lära din häst för konster: hoppning, dressyr, westernridning, körning mm. så  handlar det ALLTID om samma sak: Häst är häst och det finns inget rätt eller fel vad det gäller inlärning och dressering.

Om vi ser på hästen som det flyktdjur det egentligen är, så ska vi för det första inte tillfångata den och för det andra absolut inte upp på dess rygg.
Jag är uppvuxen med dessa fantastiska djur och har haft hästen som en naturlig del av vardagen i hela mitt liv. Vissa snälla och oproblematiska, andra mindre bussiga så kallade ”problem hästar”

Jag har sett många olika varianter genom åren eftersom mina föräldrar (Lollo och Ronny Åman) arbetar med hästar och människor dagligen.

Så under mina 26år har jag bevittnat många såkallade ”problemhästar” på vår gård.

Problemhäst är ett begrepp som nämns i många sammanhang. Lastproblem, hästen går på bakbenen, den går till attack mot sin ryttare eller så beter sig hästen annorlunda på tävling. Vad är då problemet?

Hästen är ett flyktdjur, flyr eller fäktar beroende på rangordning och situation. Människan kommer för hästen ALLTID att vara ett rovdjur. Att vara i fångenskap är inte naturligt för hästen. Att ha en människa på ryggen är absolut inte naturligt.

Människan måste först förstå det för att kunna dressera djuret på ett effektivt sätt. Hästen är samtidigt ett flockdjur som reagerar på minsta möjliga signal från sin flock, alltså en detalj till som vi bör känna till. När hästen flyr, skyggar för saker eller går till attack är det ett helt naturligt beteende för att klara sig undan eller besegra sin fiende… människan. Problemet är alltså inte hästen utan människan.

Din uppgift till att börja med är: skaffa dig djurets förtroende, efter det ska du se till att bli flockledare, nr 1.
Steg 1: Skapa förtroende, en bra relation till din häst.
Steg 2: Gör dig själv till tydlig ledare.
Det handlar om svart eller vitt, att upprepa och att vara konsekvent.

Om du misslyckas med någon av de ovanstående uppgifterna är det mer tur än skicklighet om du lyckas att dressera din häst utan att skada dig. Kom ihåg: hästen reagerar inte med försvar om den inte känner sig försvarslös, hotad eller skadad.

En häst väger mycket, har starka muskler, bra bett i de tillsynes oskyldiga tänderna. Om vi låter det gå så långt som till ”problemhäst” kan det eller rättare sagt blir det riktigt farligt.

så fel det kan bli…
Tre personer och en unghäst.
Människa = rovdjur, ska upp på den ej inridna unghästens rygg. En person smyger försiktigt upp på sidan av den unga hästen med ett krampaktigt tag i sadeln. En annan håller fast i ryttarens underben, medan den tredje står framför den skräckslagna och smått hysteriska unghästen, viskande såå ja, såå ja. Upp i sadeln och iväg.

Vad blev fel?
Tre människor är inte bättre än en. Unghästen känner sig helt fast i den här situationen. Panik och osäkerhet, ingen från flocken finns där, bara tre rovdjur. I den situationen har vi inte skapat något förtroende.

Jag har sett och vet om många som gör på detta sätt. Personligen är jag fascinerad över att det inte händer fler olyckor än vad det gör. Om nu personerna lyckas övertyga hästen att det är OK med denna metod är det bara att gratulera! Om de istället fick en bockande, stegrande panikslagen häst, så är det en lång väg tillbaka till förtroendet.

Ronny har under många år jobbat med hästars problem med människor. Ofta handlar det om feltolkning mellan djur och människa, i många fall ren okunskap om hästens naturliga beteende.

Vi ryttare behöver bli medvetna om hur vi kommunicerar med våra hästar. Vi tänker inte alltid på hur vi går och står eller hur vi viftar med armarna men kom ihåg att hästen läser av dig innan du har kommit in i boxen eller hagen. Hur vi pratar, vårt röstläge påverkar också hästen. Det är viktigt att djuret förstår oss redan från marken innan vi slänger oss upp i sadeln och kräver att den ska göra allt vi ber den om.
Lär dig att signalera på hästars vis. Se på hästen i hagen, studera och var uppmärksam. Lär du dig inte det kommer hästen aldrig att förstå vad du menar, om den ändå försöker förstå kommer den alltid att känna sig osäker och otrygg.

- Lär dig att kommunicera på hästars vis
- Var lyhörd och uppmärksam på signaler
- Var ödmjuk, var det hästen eller du som gjorde fel?
- Hästen läser av dig innan du tagit i den, eller sagt ett ljud

Att göra minsta möjliga fel
Frågor till Ronny och Lollo Åman

1. Vad anser ni är den viktigaste framgångsfaktorn vad det gäller inlärning av häst?

SVAR: Förutom hästens fysiska förutsättning. Behåll hästens positiva inställning till arbete (fysisk och psykisk avspänning) Hästen lär sig när trycket upphör, inte så länge du trycker, drar eller klämmer på den. Efter att du har gett en hjälp till hästen bör du ge efter på trycket för att hästen ska förstå hjälpens innebörd.

2. Hästar är olika varandra både fysiskt och mentalt. Ras, storlek och temperament kan variera mycket från individ till individ. Betyder detta att djuren lär sig olika lätt?

SVAR: Ja, hästen är en individ oavsett ras. En känslig, lyhörd och lättlärd häst förblir inte lättlärd med fel ryttare. Är ryttaren okänslig, sitter snett i sadeln eller om personen aldrig ger efter på hjälperna kommer hästen att trubbas av. Ryttaren påverkar och präglar hästen enormt mycket.
En känslig häst kan trubbas av och en okänslig häst kan med rätt hjälper bli mycket lyhörd.

3. Vad tycker ni är största felet människan gör i sin hantering med häst?

SVAR: Vi förmänskligar hästen. Ryttaren förväntar sig att hästen skall först människans språk och signaler, då det är lättare för oss att härma hästens beteendemönster.

Rätt eller fel?
Jag sa tidigare att jag är uppvuxen med hästar. De har varit en del av mitt liv så länge jag kan komma ihåg. Jag har också haft förmånen att växa upp i ett blandrasförhållande westernridning/dressyr.

Dressyr = Ordning och reda, korrekt sits, hästen i fokus, inlärning, upprepa, vidarutbilda, analysera, utvärdera, vidareutveckla och förbättra.

Westernridning= På och av, undan för tryck, inlärning, upprepa, vidareutbilda, analysera, utvärdera, vidareutveckla och förbättra.

I båda fallen lär jag hästen något. I båda fallen upprepar jag för att hästen ska förstå mina hjälper, signaler. Jag vill att hästen ska vara lyhörd för mina hjälper.
Det som i stora drag skiljer grenarna åt är tryck. Tryck i sadeln, i handen och för skänkeln. Dressyrryttare vill ha hästen med ett lätt stöd för alla hjälper medan westernhästen ska vara helt ”fria” från hjälperna.

En stor uppgift som jag har tagit på mig är att ”medla” mellan western och dressyr. I westernsammanhang får jag försvara dressyrens ”snobberi”. Många upplever dressyrryttare som högtravande människor som ser ner på alla andra grenar utom sin egen. Dressyrryttare vet bäst!

I Dressyrsammanhang måste jag försvara och förklara westernridningen. Western är inte rumsrent. De kastar lasso och jagar kossor. Sliter i hästarnas munnar och bär pistol.
VARFÖR ska vi slösa så mycket energi på att se ner på andra grenar, när vi bör titta bortom kläderna och utrustningen och plocka godbitarna. Det finns ingen rätt eller fel. Ska vi utvecklas som hästmänniskor så måste vi inse att vi aldrig blir fullärda. Utveckling och kunskap föds när vi vill lära mer och när sinnet är öppet.

SKIPPA FÖRDOMARNA, det finns dåliga ryttare och trångsynta hästmänniskor i alla discipliner. Du utvecklas inte genom att fasa dig över dessa människor, titta på de goda exemplen och ta för dig av deras kunskap.

Var ödmjuk 
Vi ska inte sitta på hästens rygg, det är inte naturligt att lära hästen konster, hästens mun är inte anpassad för betsling, hästens blodcirkulation försämras med mycket vistelse i boxen, INTE- listan kan bli mycket lång eftersom hästen överhuvudtaget inte ska vara i fångenskap.
I frihet lever hästen på ett helt annat vis, det får vi ALDRIG glömma.

Nyckeln till lyckad kommunikation
· Bli medveten om ditt kroppsspråk
· Var konsekvent och ha tålamod
· Upprepa och var tydlig
· Ge hästen tid att utvecklas mentalt och fysiskt
· Lär dig hästens beteendemönster
· Var ödmjuk inför din och andras discipliner/grenar
· Lär dig av andras erfarenhet
· Dela med dig av din kunskap

Men framförallt ska du vara ödmjuk mot det trogna djur som ställer upp att bära omkring med ett rovdjur på ryggen. Det är inte naturligt för hästen men den gör det ändå. Var fascinerad över att DU är flockledare över ett djur. Hästen gör som du säger att den ska göra, signalerna du sänder ut kan lätt misstolkas. Hästen kan inte läsa dina tankar, den kan bara reagera på hjälperna du ger. Fattar hästen galopp när du ber om trav… vem gjorde fel du eller hästen?

Artikel 2
I nästa artikel får du veta hur vi på Djurtorp Training Center arbetar med inridning av häst.

/ Jessica Åman
Hälsoutvecklare och inbiten dressyrryttare

Anledningarna till klåda på hästar i man, svans eller på hela kroppen kan vara flera: sommareksem, foderallergi, reaktion på någon nytt ”preparat”, löss, nackbandmask, springmask, skabb eller läkemedelsallergi.

 

Den vanligaste allergiska hudreaktionen på hästar är sommareksem, många förknippar sommareksem med islandshästar och det är den hästras som drabbas oftast men även ponnysar och friserhästar verkar vara överrepresenterade enligt forskare, men alla hästar kan dock drabbas oavsett ålder och ras.

Var kliar sig hästen – en ledtråd ? Om hästen står och kliar sig intensivt i man och svans så bör man ta reda på anledningen, ibland finns klådan bara i svansen och vid vissa tillfällen bara i manen och i värsta fall på hela kroppen, var klådan finns kan med andra ord vara en ledtråd. Gå igenom hästen noga och se om du kan hitta något, bulor under nacken, sår eller smådjur,ring veterinären om hästen mår dåligt.

Vanliga frågor som du får om du ringer till veterinären och säger att din häst har klåda:

Är hästen avmaskad, när?
Om hästen har fått nytt foder
Är hästen behandlas med något läkemedel
Har du tvättat man och svans i nytt schampo

Sommareksem eller som det kallades förr ”man och svansskorv” är en mycket vanlig anledning till intensiv klåda och den orsakar ibland svårt lidande hos hästarna som drabbas. Det här är en allergiskhud reaktion mot bitande insekters saliv och den insekt som orsakar de flesta fall av allergiska reaktioner är svidknott (culicoides). De hästar som drabbas kan ibland klia sin mankam och svansroten så kraftigt så att huden blir sårig och skorpig – då blir det skorv, ibland kallat mjäll, islandshästar är de som vanligtvis drabbas och här ser man även skillnad mellan importerade hästar och hästar födda i Sverige. Om hästarna är importerade så löper de en klart större risk att drabbas av sommareksem, en tänkbar anledning till att just importerade hästar drabbas är att de som föl inte fått antikropparna via råmjölken eftersom dessa ”småkryp” inte finns i deras hemländer.

När ”drabbas” hästarna? Hästar som får sommareksem får det vanligtvis under tredje betessäsongen och om de drabbas av sommareksem så kommer eksem att återkomma varje år. I Sverige så börjar insektssäsongen i april och den håller vanligtvis på till oktober (kan variera lite beroende på var i Sverige man bor). Forskning på islandshästar och sommareksem vid SLU och Uppsala universitet visar på att det är svidknotten som är ”boven i dramat” när det gäller islandshästar och eksem, forskarna har även funnit att anlagen för eksemen ”till viss del kan vara ärftligt”.

Symtom: klåda, mjälliga eksem vanligtvis i man och svansområden men det kan förekomma på nästan hela kroppen, sår, följden av klådan kan bli hårlösa partier,

Preparat som sägs kunna lindra eksem: Många hästägare säger att de har ”provat allt”:  equidox, Rb 86, problemolja, antihistamin (se nedan), kortison, atarax, på vissa hästar hjälper en del av dessa preparat men som alltid så kan djuren bli immuna mot de preparat som man använder.

Antihistamin: när man har tittat på effekten av histaminer så nämns substansen cetirizin som en lämplig antihistamin som skulle kunna påverka eksemhästar positivt, men vid ett fältförsök ”Behandling av sommareksem men antihistamin- fältförsök” SLU,  så fann man inte någon större skillnad på eksemen i gruppen som fått antihistaminer och de  hästar som ingick i gruppen som fått placebo.  Något som var intressant i det här fältförsöket var att veterinärer och hästägare upplevde en skillnad på hästarna som blivit behandlade med ovanstående preparat, men när man bröt ”behandlingskoden” och man såg vilka hästar som fått placebo och vilka som fått cetirizin så såg man att de hästar som endast hade lindriga besvär lika ofta var behandlade med placebo som med cetirizin. Slutsatsen av det här fältförsöket med cetrizin  blev att hästar som använde insektstäcke och stallades in under natten för att skyddas från knott endast fick lindriga eksem, forskarna drog slutsatsen ”antihistamin hade troligtvis en mindre betydelse för att hindra symtomens utveckling och kan inte rekommenderas för behandling av sommareksem.”

Kortison: Läkemedel som innehåller kortison lindrar klådan och hindrar inflammationen som kan uppstå när hästarna står och ”kliar sönder sig”, kortisonet har dock en del andra effekter som inte är bra, det sänker bland annat ned hästarnas immunförsvar,  hästar som behandlas med kortison ska inte vara i solen.

Många hästägare har provat allt, ett av de senaste rönen mot klåda: Är Omega 3 som skulle kunna ha en positiv effekt på eksemhästarna, då handlar det om fisk och skaldjursolja eftersom den (innehåller det prostagladin 3) inte linfrö olja, här finns inte några vetenskapliga teorier om för och nackdelar, utan det är hästägares egna upplevelser. Olja klassas som fodertillskott.

Viktigt att hjälpa hästen att bryta det negativa mönstret: Om hästarna inte kommer ifrån det som irriterar dem så kan det bli svårt att bryta den nedåtgående spiralen, klåda – hästen kliar sig – sår –skorpor – kliar ännu mera, det är därför viktigt att minimera det som irriterar dem, helst vill man få bort det som utlöser klådan helt, men det är inte alltid som det går.

Sammanfattningsvis:

• använd insektstäcke.
• låt hästen stå inne på natten eftersom det är då som de flesta knotten är aktiva.
• om hagen är i närheten av stillastående vatten försökt byta hage.
• kontakta veterinär vid minsta tveksamhet.

SMÅTT OCH GOTT OM SMÅKRYP:

Övriga ”småkryp” som kan orsak problem och överkänslighet hos häst:

Lusfluggor: små krabbliknande flugor ca 1 cm stora, de återfinns oftast under hästens svans eller i ljumskarna på hästen.

Fluglarver: små gulvita larver som flugorna har lagt i sår på hästen, dessa larver lever på blod, hudavlagringar och sårvätska.

Löss: Använd luskam och kamma igenom mannen noga så ser du om det finns någon ohyra där.

Nackbandmask: syns under mannen blir små hårda knölar, är ovanligt.

Springmask: orsakar intensiv klåda under svansen eftersom honan lägger sina ägg där, titta i avföringen om du kan se något, gör träckprov om du är tveksam.

Bromsar och Stickflugor är aktiva på dagen.
Knott och Mygg är piggast och mest aktiva från sen eftermiddag/kväll till tidig morgon.

VAD ÄR?

Antihistaminer: används inom humanmedicinen vanligtvis mot olika allergiska reaktioner såsom hösnuva, nässelutslag, insektsbett och överkänslighetsreaktioner mot läkemedel.

Histamin: Histamin är ett ämne som förekommer naturligt i kroppens vävnader och som brukar associeras med allergiska symptom som rodnad och klåda, histaminet gör att man kan få en allergisk reaktion om man stöter på ett ämne som man är allergisk mot.

Börja med att kolla på hela hästen, framifrån, sidan, och bakifrån. Jämför om den är lika muskelbyggd på båda sidorna. Oftast är det sadlarna som ställer till det mycket för hästen och ryttaren. Men även så är ryttaren en stor del utav det. Är ryttaren sne eller stel i ena sidan så blir automatiskt hästen man rider också stelar eller mera sne i den ena sidan. Hästen behöver kroppskontakten det får utav andra hästkompisar, därför är det väldigt viktigt att en häst aldrig får gå ensam. Då är det inte så konstigt om den blir aggresiv efter ett tag, deprimerad, nedstämd osv. Tänk er själva om ni aldrig skulle få träffa era vänner utan bara leva själva hela tiden. Ni som ryttare och människor blir också nedstämda om och lätt irriterande om ni inte får umgås med andra människor. Det samma gäller hästar. Hästen blir då lätt stel och spänner och där är massagen till stor hjälp. Att själv kunna ge hästen massage är till stor fördel så man slipper att ta ut en hästmassör. 
Hästar får som oss människor träningsvärk ibland och kan då vara i behov utav massage för att få bort det onda, massagen sänker smärtan successivt i musklerna. Man kommer åt djup muskelvävnad, strechar ut muskelfibrerna, minskar ärrvävnad, får igång blodcikulationen ordentligt och får igång lymftransporten. Är eller har hästen varit skadad är massage också någonting att rekomendera, massagen stimulerar djup vävnad och hjälper till att få en ökning av näring och syre till det skadade eller inflamerade området. 
Du behöver inte massera på stora ytor, även om du masserar på en liten yta så påverkar det stora delar utav hästens kropp och hela systemet påverkas av det. Massagen hjälper hästens muskler att hålla igång samt att återhämta sig.Massage är någonting som är narturligt och har följt med oss i alla år. Har vi ont någonstans så är det narturligt att vi masserar det onda stället en stund tills det känns bättre. 
Med hjälp utav massagen på hästarna så hålls deras muskler, leder, och legament smidiga och det förebygger att hästen får skador och hästen får komma till avslappning. Det är inte ovanligt att hästen börjar tugga och gäspa när den får massage, då den slappnar av och tycker det är skönt. 
Eftersom att hästar är experter på att dölja sin smärta så är det extra viktigt att vi som hästmänniskor vet hästens narturliga beteénde och vet när det är någonting som är fel och hästen inte är som den ska. 
Men det finns vissa fall då man inte får ge en häst massage, t.ex. när det är sjuk och den har feber, infektion, akut kolik eller om den är dräktig. 
Källa - tidning Hästfokus, artikeln skriven utav Veronica Andren 
/Sanna

När hästen blir sjuk är det bra om man vet hur den är när den är frisk!
Färgen på slemhinnorna, tempen, pulsen, hur andas hästen, hur låter magen, hur ser avföringen ut, kissar den alltid mycket osv.
Skriv upp hästens ”normalvärden” i en bok, det underlättar när du ska prata med veterinären.CHECKLISTA

• har hästen feber, normaltemp vuxen häst är 37- 38 grader

• aptiten, äter hästen, dricker den vatten

• avföring, normal – torr – blött – diarré – luktar onormalt

• tarmljud, lyssna vid buken hör du ett ”bubblande från tarmarna”

• slemhinnor, hur ser slemhinnan ut, titta i hästen mun ovanför
tänderna färgen ska vara ljust rosa.

• allmäntillstånd, är hästen trött – orolig – normal -  vill ligga ned

• puls, normal pulsfrekvens är ca 28 – 40 slag per minut. Du kan
mäta pulsen på flera olika ställen på hästens kropp, under
ganascherna, på bakre delen av kotan och på vänster sidan
bakom hästens armbåge.

• andning, normal andningsfrekvens är 8-16 andetag per minut.

• övrigt, visar hästen någon annan symptom, har den blivit
behandlad med något läkemedel, blivit vaccinerad osv.

Det är bra om man i stallet har en telefonlista till veterinär, djursjukhus och till
djurambulans, om olyckan är framme så sparar man lite tid genom att snabbt nå den man behöver.

 

 

Hästen har ungefär 700st tvärstrimmiga muskler som utgör ca 60% av hästens totala kroppsvikt. De flesta av dessa muskler ligger parvis på båda sidor om kroppenoch nästan överallt på hästens kropp ligger det flera skikt av muskler, ibland upp till 5 olika muskellager.

Hästens muskler används dels för att utföra rörelser men även för att motverka en för stor rörelse. Musklerna är antingen i en uppbyggnads- eller nedbrytningsprocess,när du tränar din häst så är det nedbrytning och dagen efter är det en uppbyggnadsprocess.Det är därför viktigt att hästen får vila mellan hårda träningspass så att musklerna hinner återhämta sig.

Muskler kan se ut på olika sätt, de kan vara kort, långa, trekantiga, fjäderformade,spolformiga osv. En muskels styrka beror huvudsakligen på dess tjocklek eller antalet muskeltrådar. se bild ovan

Hästen har fyra olika sorters muskler

• skelettmuskler = villkorliga, tvärstrimmiga muskler som kan påverkas av viljan, dessa muskler styr hästens kroppsrörelser.

• glatt muskulatur =ovillkorliga muskler, de styrs inte av viljan, dessa finns i invärtes organ ex, tarmväggar, urinrör

• hjärtmuskulatur = ovillkorliga, styrs inte av viljan men är tvärstrimmiga

• twitch-muskler = muskler som sitter precis under huden, hästen använder dem ex  för att få bort insekter som irriterar = hudryckningar

Skelettmuskelaturen

 

 

 

Skelettmuskelaturen omfattar mer än en tredjedel av hästens totala kroppsvikt och fyller en viktig funktion för hästens kroppshållning och rörelser. Det är skelettmusklerna som styr  hästens kroppsrörelse och de är beroende av att nervsystemet fungerar. Skelettmusklerna kontrollerar även hastighet, steglängd och stegfrekvens. En skelettmuskel består av en muskelbuk som har en sena i vardera ände, dessa senor delas upp

Origo – ursprungsena är den senan som muskeln utgår ifrån och den har oftast förbindelse med det mindre rörliga skelettstycket.

Insertio -  insertiossen är den senan som går från muskeln och fäster i det skelettstycket som är mera rörligt eller i mjukdelar. Om en muskel har flera ursprungsenor så säger man att den har flera huvuden. (bild 1)

Om en muskel har flera ursprungsenor så säger man att den har flera huvuden. (bild 1)

 

Senorna som sitter på muskelbuken fäster oftast mot något ben, men vissa musklers senor fäster mot varandra och andra fäster mot hud, ytteröra eller ögongloben.

Musklerna som böjer en led kallas böjmuskler medan muskler som sträcker en led kallas för sträckmuskler,exempelvis hasböjare och hassträckare, en del muskler påverkar en led men det finns muskler vars rörelse påverkar flera leder.

När en rörelse ska ske så kontraherar muskeln/musklerna det vill säga den drar ihop sig, kortar sig, blir tjockare och hårdare. Motsattsen till en kontraherad muskel är en avslappnad relaxerad muskel, den är lång, smal och mjuk.

(se bild nedan på hästens bakben)

Skelettmuskler som påverkar en viss led delas in i

• agonist        den muskeln som utför den största arbetet i rörelsen

• synnergist    den/de musklerna som samarbetar med agonisten,

• antagonist   den /de muskler som aktivt motverkar rörelsen

Vilken muskel som är vad beror på vilken rörelse som sker, en muskel kan vara antagonist/motverka i en rörelse för att sedan vara agonist/utförare i nästa rörelse. (se bild)

På bilden till vänster ser vi  hur Hästens bakben förs framåt, muskeln på framsidan av hästens ben kortar sig och muskeln på baksidan ger efter, den länger sig.

På bilden till höger ser vi hur bakbenet förs bakåt och nu har muskeln på framsidan av hästens bakben längt sig, medan muskeln på baksidan av benet(gastrocnemius) har kortat sig.

Antagonisterna/de som motverkar och stabiliserar rörelsen sätter också gränser för hur mycket en muskel kan dra ihop sig/kontrahera. Om antagonisterna inte fungerar som de ska, t ex om de är spända/förlamade/stumma kommer rörelsen att bli knyckig eller stum och i värsta fall blir det ingen rörelse alls.

Sammanfattningsvis
Man kan enkelt utryckt säga att en muskel (agonisten) kan spänna sig endast om den/de muskeln som arbetar i motsatt (anatagonisten) riktning är avslappnad och ger efter när agonisten/utföraren spänner sig.

En rörelse är inte ett resultat av en enda muskels arbete utan det är ett fint samspel mellan flera muskler. De muskler som framkallar en viss rörelse ingår i ett innervationsmönster, det här mönstret kan variera mellan olika hästar, man kan genom träning minska antalet muskler i ett innervationsmönstret  så att det till slut bara är de starkaste och mekaniskt mest effektiva musklerna som arbetar.

Återigen får vi läsa om en ny intressant studie om hästar och sadlar, den här gången har forskarna valt att jämföra ”vanliga” sadlar med bomlösa sadlar. Målet var att se om det var någon skillnad mellan den totala kraften och tryckfördelningen på hästens rygg när man red i traditionell eller bomlös sadel, forskarna mätte trycket under trav nedsittning.

 

När man provar ut en sadel är det viktigt att den passar både ryttare och häst, sadelns undre del ska passa hästryggens form medans överdelen ska passa ryttarens bäcken. Idag så sker utprovning av sadel när vanligtvis när ryttaren rider i olika gångarter, tidigare så skedde det ofta på stillastående häst, men hästens rygg och ryttarens position ändrar sig under ridningen.

I den här studien som presenteras på Horse Connexions hemsida skriver man att fler ryttare nu använder bomlösa sadlar eftersom de passar bättre till varierande hästryggar, det finns några studier som stödjer den teorin.

Studien är genomförd i USA och det var åtta ridskolehästar, arabiska fullblod som deltog. Alla hästarna reds av samma person och i slumpmässig ordning, två dressyrsadlar användes en traditionell och en bomlös och båda sadlarna vägde lika mycket.
Under sadeln hade man en elektronisk tryckmätningsvojlock som mätte kraften och sadelytans kontakt med hästens rygg, mätningarna skedde under 10 steg i trav med båda sadlarna.
Vad såg forskarna? De såg bland annat att tryckfördelningen var jämnare med de traditionella sadlarna jämfört med de bomlösa sadlarna. Forskarna såg även att ryttarens vikt fördelades över en större yta, de tolkar det som att bommen hjälper till att sprida ut sadelns och ryttarens vikt över en större yta och på så viss förhindra att trycket koncentreras på vissa områden. De avslutar med att konstatera att det behövs fler studier för att jämföra olika typer av bomlösa sadlar med traditionella sadlar som passar dåligt.

Söker du en tävlingskompis? Bli medlem på denna sidan https://www.facebook.com/groups/247014432079305/ på facebook, där har du chansen att hitta många fina hästar som är till salu, framför allt hopphästar, men kommer även in anonser på unghästar, & dressyr, så håll utkik och du har chansen att få en riktigt snygg häst och en ny tävlingskompis!

 

/Sanna

 

Här kommer hjälpen!

 

Din sits till häst påverkar din ridning och hästens prestation och välbefinnande. Men det är inte så att man föds med en bra sits, utan den är något man tränar upp. Och då inte bara till häst! I dag vet vi att funktionsträning för ryttare är viktigare och mer effektivt än man tidigare anat.
Pedagogikföreläsaren Mari Zetterqvist Blokhuis är Sveriges ledande expert när det gäller sitsträning för ryttare. Här har hon samlat sina metoder i en unik, rikt illustrerad bok med övningar och inspirerande läsning om ryttarens sits:

• Träna upp styrkan i kroppens kraftcentrum
• Bli liksidig och följsam
• Bli smidigare och mjukare i viktiga muskler och leder
• Utveckla din närvaro, avspänning och balans