Under alla dessa åren så har hästarna alltid stått mig nära, och det har inte alltid vart en självklarhet för mig. Men båda mina syskon har ridet, den äldsta (27 år) slutade i tidig ålder, kanske när hon var 13-15 då hon ramla av och slog ut massa tänder. Men hon har häller aldrig haft det riktiga intresset. 
Det var egentligen min andra syster som fick in mig på det här med hästar, hon har alltid haft en grymt stort brinnande intresse sen hon var liten, och nu är hon 25 så hon har väl hållt på med hästar i 19 år eller något och tycker fortfarande det är lika kul. 

Under dessa åren har vi haft hästar till och från hela tiden, det började med att hon fick egen när hon var runt 13 års ålder, en ridponny vid namn Classic. Jag var dock väldigt liten då men följde med upp många gånger. Tragiskt nog så dog han tyvärr i hagen, då det var någon som antagligen hade skjutit honom, samt dragit av han svansen. Det var ingen trevlig syn att se han liggandes där med svansen bredvid sig.. Usch! Kommer ihåg det än idag, trots att det är över 10 år sedan.. Hittade tyvärr ingen bild på han :( Men han var en c-ponny och riktigt fin!
 
Sen vet jag inte riktigt vad hon hade för hästar efter det, då jag hade fullt upp med ridskolan på den tiden. Men tillslut 2006 så skaffade vi en häst vid Namn Frivole, som vi hade uppe på Wärmagård, en travare som var rädd för allting, stog mer på bakbenen och var alltid på helspänd. Hade inte haft det kul i tidigare livet men vi ville ge han en chans. Men det gick inte att rida han om man inte longerade han i ca. 30 min innan, samt att någon alltid var tvungen att leda han till en början tills han lugnat ner sig lite. 
Red ut på han och jag var väl kanske 9 år eller något sådant, min syster ledde mig då (självklart) men tillslut släppte hon mig eftersom hon inte klarade av att hålla han när hon pratade i telefon samtidigt, (massa skit med pojkvännen) Men vi trodde det skulle gå bra eftersom han lugnat sig lite, samt att jag bara skulle skritta. Och det gick ju bra, tills han insåg att han "var lös" och såg att det var is i ena diket, flyger till andra sidan och inser att det är is där med. Får panik och sticker iväg (detta var då bland dom första dagarna vi hade han där, och första gången vi red ut på han åt det hållet) Jag åker ner i diket och hästen springer åt andra hållet. Men vi hittade han som tur var, på grusvägen upp mot stallet. Helt slut och uppstressad, stackars hästen! 
Tråkigt nog så klarade vi inte av honom när han bara stog på bakbenen och kastade av oss (i panik då han var så rädd för allting) Så vi valde att låta han gå vidare till någon som skulle kunna lägga ner den tid och ork som den hästen var tvungen att ha! Men han blev mycket lugnare när vi hade haft han ett tag, men fortfarande väldigt okontrollerbar. Men jätte snäll i hantering i stallet!
 
Liten Sanna på en otroligt vacker häst ♥
 
Sen samma år framåt våren så skaffade vi en annan häst vid namn Berlock, en otroligt fin halvblods tjej! Värdens snällaste häst, gjorde aldrig en fluga förnär och ställde alltid upp i alla lägen. Ypersnäll i hantering, ridning och allting. Aldrig stannat på ett hinder, gick klockrent i dressyren! Ah en riktig läromästare var vad hon var! Tyvärr var det mycket flyttande med den hästen, då vi först hade henne här i Götene. Men tyvärr så fick vi inte stanna kvar där för att Berlocks boxgranne (som flytta in efter oss) inte gillade oss.. 
Så vi flyttade upp till Törnsäter (Där jag hade Molnia i somras, grannstallet) och var väl där i några månader, sen hade vi inte råd att betala hyran längre, så vi flyttade till Lundsbrunn till våra kompisar och hade henne där i några månader. Men sen så sålde vi henne då systern hade fullt upp med killarna och jag var såpass liten och hade inte riktigt det intresset och kunskapen för att ha egen häst, speciellt inte när ingen av mina föräldrar häller är så kunniga. Tråkigt nog fick hon bara bli 15 år och då gå i pansion fullt frisk :( Men då ägaren (samma som vi köpte henne utav, då hon ville ha tillbaka henne om vi inte ville ha henne längre) hon hade då inte tid och lät henne bara gå i hagen. 
Henne tävlade vi endel på, kommer ihåg hur nervösa vi var både jag och syster! haha, ändast 50 cm men gud så nervöst. Första tävlingen på privathäst! Men gick super, hon bara hoppade det vi styrde på. Sen var hon en gammal tävlingshäst så hon var ju van vid allt och visste vad som gällde! 
Åh vad jag saknar henne :(
 
 
Sen var vi "hästfria" i nått år, innan vi skaffade "Lilleman" Moonlight fire! Kommer ihåg att det var en bra bit att åka, men var iaf och provred han. Riktigt skabbig var han då om man får säga det själv. Lera i hela pälsen, ägare då hade inte borstad han någonting utan sadlade bara och lät syster provrida. Hästen kunde inte ett skit, men vi tog med han hem ändå, så helgen efter var han vår! 
Första vi gjorde var att klippa honom så att han såg ut som en häst och inte ett skabbtroll! Kan säga att det blev en otrolig skillnad. Han blev ju trotts allt riktigt söt :')
Sen började ju all träning, eftersom han inte kunde ett dugg, utan sprang bara på med huvudet högt och ryggen sänkt. Även detta var en travare. Men efter ca. 4 månader så började det se riktigt bra ut, och han tyckte det var hur kul som helst att få hoppa, han kunde inte utan blev bara kråk hopp men gud så kul han tyckte det var. Men det roliga varade inte länge innan han också såldes, varför vet jag faktiskt inte än idag :( Men han var en riktigt snäll häst, han och syster var ute och tävlade hoppning på Bölaholm och kom felfritt runt! Även travare kan dom också om man bara tränar dom rätt. Och all träning gjorde hon helt själv, tränade för någon tränare ibland kanske max 7 gånger eller någonting, sen tog hon emot tips och gjorde allt på egen hand! 
 
 
Sist men inte minst, så har vi haft Afisz eller som vi kallade han Affe! En riktigt fin häst, en häst som var så gott som förstörd till en början, stel och kunde knappt gå i form då han var så sjukt stel, inga muskler eller någonting. Men när syster hade haft han i ca. ett år så var han helt annorlunda, hur mjuk o fin som helst att rida, galoppombyten utan problem, räta upp dig o han stanna direkt om det så var ifrån galopp. En riktigt duktig häst, detta gjorde hon också nästan helt själv, med lite hjälp från duktiga tränare. Dom var nere i Skåne bla. 
Samt att dom stog hos oss här på Sackum en vinter. Denna hästen hade svårt att gå upp i vikt och hade svårt att sätta muskler, vilket gjorde att han såg väldigt undernärd ut, trots att han inte var detta. Men hon som ägde honom tidigare (där även jag red tidigare) Sa aldrig att hästen hade hjärtfel, då han helt plötsligt började blöda näsblod och knappt kunde andas efter ett lugnt pass i ridhuset. Så Linda sökte ju hjälp direkt och vetrinären kom ut. Men som tur var så blev det bra med lite medecin och hjälp hur hon skulle fortsätta. Tillslut så kunde man rida han precis som vanligt utan att detta kom tillbaka. Men det var just för att tidigare ägare inte informerade om detta. 
Men tråkigt nog så såldes han utan min systers eller familjens vetskap ner till Åland. Så en dag stog vi där utan häst och ingen visste egentligen varför :( Tråkigt när folk inte kan vara ärliga från början!
 
 
 
Sen har vi säkert eller rättaresagt systrami har säkert haft hästar emellan här, men detta är dom hästarna som jag har vart med och hjälpt till på!
 
/Sanna