I en artikel från Horse Connexion kan man läsa om en mycket intressant fransk studie, där målet var att undersökt om olikheter i hästars träning kan påverka hästarna så att de utvecklar olika stereotypier som till exempel krubbitning/luftsnappning och vävning. Det var 77 hästar i studien och de var indelade i olika grupper, fälttävlan, hoppning, avancerade ridskolenivå, dressyr, dressyr på hög nivå och voltige.
KAN TRÄNING AV HÄSTAR ORSAKA BETEENDESTÖRNINGAR?
Många studier har visat att konflikter med kollegor eller chefer på arbetet kan leda till negativa effekter som ängslan och depressioner hos människor. Dessa konflikter kan också medföra fysiska problem som exempelvis muskelvärk och magsår.
Hästar tränas dagligen och de har också kontakt med ”kollegor” (andra hästar). Dessutom har de kontakt med en “ledare”, det vill säga den person som sköter eller rider hästen. Det har visat sig i tidigare studier att motstridiga signaler från ryttaren kan leda till fysiskt eller psykiskt motstånd hos hästen, och till konflikt eller spänning under arbetet. En ryttaren som ger hästen motstridiga signaler som exempelvis att be hästen gå framåt med skänkeln samtidigt som hästens rörelse framåt begränsas genom att ryttaren samtidigt håller emot i tygeln.
Stereotypier (stallovanor) som krubbitning/luftsnappning, vävning, att hästen slår eller nickar med huvudet eller slickar/biter på boxväggen är vanliga bland uppstallade hästar. Det kan finnas många orsaker till dessa stallovanor som exempelvis begränsade möjligheter att äta grovfoder under tillräckligt lång tid, brist på social kontakt med andra hästar och/eller begränsad fysisk aktivitet. Stallovanor anses som ett resultat av kronisk stress och minskar därmed hästars välbefinnande.
Målet med en fransk studie var att undersöka om olikheter i träningen har någon inverkan på hästens benägenhet att utveckla stallovanor. Forskarna ville ta reda på vilka stallovanor som fanns hos en grupp hästar som användes för olika discipliner och därmed tränades på olika sätt.
77 franska ridhästar deltog i studien. Samtliga var valacker i åldern 6 till 15 år som stallades upp i enskilda boxar. Hästarna reds en timme per dag och hade ingen tillgång till utomhusvistelse i paddock eller hage. Hästarna utfodrades med pellets och hö två gånger per dag. Varje häst observerades 5 minuter i boxen under fyra olika dagar och deras beteende registrerades var 10:e sekund.
Observationerna utfördes både före och efter utfodring. Hästarna delades in i sex olika grupper beroende på vilken disciplin de tränades för (fälttävlan, hoppning, avancerad ridskolenivå, dressyr, dressyr på hög nivå och voltige.
Resultatet visade att hela 65 av de 77 hästarna hade någon sorts stallovana. De vanligaste var rörelser med munnen och/eller att de kastade/nickade med huvudet . Upprepad slickning/bitning i boxväggen observerades mest hos de hästar som användes för fälttävlan medan krubbitning/luftsnappning endast observerades hos de hästar som tränades för dressyr respektive dressyr på hög nivå.
När man jämförde vilken discipliner hästarna tränades för med olika stallovanor visade det sig att dressyrhästarna och de hästar som användes för högre klasser i dressyr uppvisade de mest ”allvarliga” stallovanorna som krubbitning/luftsnappning och att kasta med huvudet. Hos de hästar som tränades i fälttävlan och användes i ridskoleverksamhet var det vanligast att de slickade eller bet på boxväggen. De hästar som användes för voltige lekte oftare med tungan än de andra grupperna vilket ofta uppfattas som en mindre allvarlig stallovana. Voltigehästar låg ner i boxen under längre studer jämfört med de andra grupperna, vilket kan tyda på de var mer avspända. Vävning observerades endast hos ett par av hästarna och skiljde sig därmed från de övriga stallovanorna.
En tänkbart förklaring till att dressyrhästarna i studien hade mer ”allvarliga” stallovanor med fysisk och psykisk stress kan vara att deras rörelser hindras av att ryttaren drar i tygeln samtidigt som han eller hon ger hästen signalen att gå framåt med skänkeln. Att hästar slår med huvudet kan tänkas bero på att ryttare använder skarpa bett. Tidigare studier visatratt många ridhästar reagerar på skarpa bett just genom att kasta med huvudet.
Slutsatsen från den här studien är att hästens träning kan bidra till att hästar utvecklar beteende störningar. En annan slutsats var att hästars beteende inte bara påverkas av stallmiljön under de 23 timmar de vistas i stallet utan även av den timme på dagen då de arbetas under ryttare. .
HC kommentar: Resultatet från studien pekar på att stallovanor (stereotypa beteenden) inte bara kan orsakas av miljön i stallet utan även av hur hästen tränas. Vi bör också vara medvetna om att olika slags arbete och träning ställer olika slags krav på ridhästen.