Kom och tänka på en speciell liten kille med funktionsnedsättning när jag tänkte tillbaka på mina ridskoleår och mina år som "stallvärd" Denna killen hade en funktionsnedsättning och han satt i rullstol, hade inget tal och kunde inte säga ett ord, mer än "öörhm eeeh aadds" bebisspråk ungefär. Ridläraren (även min gamla ridlärare) och familjen kämpade på. Han fick mycket hjälp, som t.ex. vikter på fötterna och alltid en person som gick och "höll" i han när han satt uppe på hästen, samtidigt som en ledde hästen han red på. 

Dom hade sen en tid tillbaka vetat om att denna killen aldrig skulle kunna gå. Men den dagen dök upp, den dagen när han tog sitt allra första steg i hela sitt liv helt själv. Dom hade parkerat rullstolen vid hästen han skulle rida. När dom precis ska hjälpa han och lyfta upp han på hästen så reser han sig helt själv och tar sina första steg fram mot hästen. Hela läktaren och alla som såg detta blev helt knäpptysta och helt tårögda. 
Kan faktiskt erkänna att det kom en och annan tår när jag hörde att han för första gången hade tagit ett steg. Jag var själv ute i stallet och hjälpa gruppen som hade ridet innan och såg tyvärr inte detta ögonblick. Men kan tänka mig att det kom väldigt mycket glädjetårar den stunden! 

Kände att jag bara var tvungen att dela med mig av detta, tyckte det var ett väldigt fint ögonblick och där har man ett levande bevis på att ridning hjälper mot mycket, att även om man som i detta fall inte kan gå sen innan, Så efter några års träning och nu i detta fall ridning faktiskt kan ta sitt första steg i hela sitt liv. 

 

Never give up ♥

 

/Sanna